En gång, längesedan nu, var vin något man drack av två skäl. Som ung handlade det mest om att festa med alkoholhaltig dryck. Priset bestämde vilket vin man drack. Viner som Parador och Demi-Sec slank ned utan eftertanke eller avsmakning. Dofta hann man inte med och tur var väl det. Den andra gången var när man blev bjuden på vin hemma när man blivit myndig. Aldrig något ”stort” vin. Priset bestämde och inte kvalité. I bästa fall en flaska ”Algerie” i sämsta fall fars eget ”svartavinbärsvin” som sannerligen varken var gott eller vin.
Men när jag blev en del av vinklubben SVAG ändrades mitt vinintresse snabbt. Mitt första minne är från ett glas ”Vina Real Gran Reserva” som jag drack långsamt och först bara satt och doftade på. Det fatlagrade vinet var inte surt utan runt och mjukt i karaktären. Av doften minns jag den påtagliga vaniljdoften som ju är typisk för en Gran Reserva. Köpte dagen därpå tre flaskor som skulle lagras men var borta efter några veckor.
Tänk att vin kunde vara så spännande och gott. Att viner kunde vara så olika. Dofter och smak kunde vara förtrollande med många olika associationer och smaken allt från mjukt och elegant med olika grad av syra och fyllighet. Att druvor, regioner, årgångar, traditioner, och framställningsmetoder öppnande en helt ny värld att upptäcka. Vinatlasen gav geografiintresset en helt ny dimension.
Vinrecentionerna i bl.a. DN blev söndagens viktigaste nyhet. Hade man tur fanns ”fyndvinet” på det egna Systembolaget där man köpte det över disk. Fick man beställa det hade man tur om det fanns kvar.
